Therese

Ibland undrar jag bara hur människor tänker. Hur svårt kan det vara att förstå? Att visa lite medkänsla och kanske till och med säga förlåt? Samtalet jag hade nyss har fått mig att inse, att vissa människor kan man helt enkelt inte ändra på. Det är två saker som har gjort mig väldigt ledsen idag, två personer, och just nu käns det inge kul alls.. En som inte lyssnar, och en som inte förstår vad jag menar. Jag kanske inte har varit tydlig nog., och visst jag kanske inte alltid förstår vad ni menar heller, men förlåt för mina tankar och för den jag är. Jag ska sluta med det, vara någon annan istället, kanske låta mig själv bli mer utnyttjad? Låta människor äta på mig som hungriga gamar på ett as, plocka det de vill ha och sedan bara lämna mig där, tom, trasig och hjälplös. Huvudsaken är ju att alla andra är nöjda och får som de vill. Tänk inte på mig, låt mig tyna bort, låt mig sakta gräva ner mig i alla måsten, krav och hemska känslor.. Varför inte låta alla andra forma mig till någon som DE vill att jag ska vara och bete mig? 
     Någon gång funderat på hur JAG känner mig? Hur JAG mår? Vad JAG vill? Jag kan ju berätta att just nu mår jag inte så bra, sämre än vad somliga tror, och just nu så tror jag att  jag faktiskt har lust att bara gräva ner mig i allt ovanstående. När man grävt tillräckigt djupt kanske det inte kan bli värre? Kanske det rent ut sagt blir bättre så småning om? Kanske man kommer till en bättre värld utan måsten, ska och krav? Utan hemska känslor och drömmar? Dessvärre så vet jag att det inte är sant. Man måste ta tag i det, konfrontera det, bearbeta det. Men just nu vet jag inte om jag orkar. Jag skiter i det, fortsätter le mitt falska leende och fortsätter som vanligt. Vad tjänar det till att ta tag i, konfrontera och bearbeta allt när det ändå inte är någon som förstår? Jag ger upp.. Anser mig som besegrad och lämnar över facklan till någon annan, att styra mitt öde.